....... laxpremiär detta året heller. Vi firade syrrans examen inne i stan istället, och jag ångrar ingenting för det var sjukt trevligt och det verkar inte som det tas några större mängder när man kollar på olika älvars laxbörs. Men när jag åkte tillbaka från stan i så börja jag känna det där suget, suget som börjar vid tårna och går sakta upp genom kroppen och slutar i hjärnan. Där övergår suget till en röst som säger åt mig att jag måste ut och fiska, en typ av fiskeschizofreni. Så för att behaga båda parter i hemmet så for jag och flickvännen på en rek/mystur först för att kolla var det är möjligt att få plats med de 10 personerna jag ska ha på kurs imorgon. Sedan skjutsades hon hem och jag utrustade mig för öringfiske i västjämtlands finaste nacke.
Att det var lämmelår i år var det inget snack om, men jag tror att det är älgår också för såhär mycket älg har jag inte sett under min tid i byn. Känns som jag snittar 5 - 6 st varje gång jag är ute, vilket bara är kul, men man får ta det lite lugnt med hastigheten.
I alla fall så kom jag fram och ingen bil på parkering betydde att jag skulle få fiska själv vilket var skönt. Som vanligt när jag går den korta sträcka till nacken så sjöng jag denna gång (Till Havs) för fulla muggar för att råda bot på min nyutvecklade björn nojja. Ingen björn såg jag, men tror att det hade varit en lämmel seriemördare i farten och lagt ut lämmellik var 5 steg hela vägen fram till vindskyddet för att skrämma bort schizofrensjuka flugfiskare, men jag lät mig inte skrämmas och började mitt fiske en bit ovan nacken.
Hade några små ryckningar där uppe, men det var nere vid nästa nacke innan forsen som det nöp i en hyffsad som slet sig. Men det var i storhålan som utdelningen kom, först en hyffsad till som slet sig och svordomarna började hagla. Men 3 - 4 kast efter så bärgades en prickig skönhet upp runt 40 cm och några kast till så fick jag brorsan också. Efter den sista så började klockan närma sig 4 och rösten i huvudet var borta och jag kunde med lugn i kropp och själ åka hem och sova. På vägen tillbaka var det vindstilla och några försiktiga vak kunde urskiljas.
Ska inte glömma att säga att den ena öringen var proppfull av nattsländelarver, verkligen proppfull!
Fantastisk natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar