men jag ska skärpa mig med att uppdatera. Som ni såg i tidigare inlägg så blev det faktiskt lite fisk i kylan.
Kan det då vara kul att fiska i - 10°C kan man fråga sig?
Klart som fan det var, vi var nog lika taggade jag och Bruhöla som om det var 1 juni och laxpremiär. Det var ju trots allt premiär. Hela bilresan talades det mest om framtida rikedomar och vad som var bäst, en gamlax på 15 kg eller en blank fin havsöring på 8 kg. Det sistnämnda blev det delade meningar om men vi var ganska överens om att hur stridbar fisken var avgjorde vårat val.
Väl framme i sundsvall blev det uppbunkring av gulasch och kakor. Sen ett besök och mormor och morfar med gott kaffe och mandelkubbar. Sen vigdes kvällen åt att fixa i ordning spön, linor, flugor m.m. Pga tidigare erfarenheter så klädde vi på oss för att klara den absoluta nollpunkten.
Det blev en relativt tidig kväll för att stiga upp kl. 05.00. Men att somna in var tydligen lätare sagt än gjort. Kl. 04.30 klarade jag inte av night Cops, jersey shore eller något annat jävla skit på tv så klev upp och väckte Bruhöla. Snabb frukost, kollade tempen - 7°C, sen bar det av..........
Kändes mer som om vi skulle varit påväg någonstans och åkt bräda men det var fiske som stod på dagordningen. Efter mycket om och men så köpte vi i alla fall kort på den överdelen och första anhalt skulle bli "rätt" sida i viforsen. Det kändes väldigt bra att det bara var ett spår ner till älven och det var inte nytt, så vi skulle få fiska själv............
Nu såhär i efterhand så tror jag det var andra vändan som det small på en för mig, precis i slutet av sträckan i en djupfåra. Den kändes rätt skaplig men satt bara på i 5 - 10 s sen släppte. Men dra åt helvete vad taggad man vart. Gick upp igen och Bruhöla skulle snart komma ner till där jag tappade mina. när jag kommer runt krönet så ser jag han med böjt spö och det plaskar framför honom, jag hinner inte mer skrika OM DEN ÄR STOR! föräns den släpper. Det var tydligen andra som slet sig. Så på mindre än 2 h så har vi tappat 3. Det blev inget mer den dagen. Men vi såg många som fick och en jäppe som hade fått 10 fina bitar, från båt så det gills inte.
Dag 2 var kallare, runt - 10°C. Nu frös verkligen spöringarna och vadarna frös sig stela. Men humöret var på topp, doppade man spöt och joggade lite när man kom upp var det lugnt. Denna dagen fiskade vi andra sidan som är mycket finare men rätt dryg att ta sig till. Även denna morgon så hade vi tappat 4 st tidigt. De verkade som det skulle vara lite halvskumt ute för att det skulle ta. Men öringarna var inte hugget, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på temperaturen.
Men så hände det.......det som efter en massa timmar och frusna tår man inte tror ska hända. Bruhöla hade fiskat sträckan ut och var på väg uppåt. Jag hade väl kommit halvägs, precis där det svänger lite och blir djupt. Jag står och fiskar och Bruhöla står bredvif och vi snackar, lite lätt förbannad ger jag upp och går in mot land med spöt bakom huvudet på axeln.
EHHHH DU HAR FISK!
Men vad fan säger man, flera timmars koncentration och när man ger upp så smäller det (kanske ska man ge upp oftare). Första intrycket av fisken var att den kanske var mellan 1 - 2 kg. Sen kom tung gunget, den är nog ganska stor i alla fall. Helt ok fight och efter c:a 10 min så bärgar min kompanjon en riktigt ond lax med rejäl krok. Vi hade såklart ingen våg, så vikten ska jag egentligen ha osagt men skulle gissa på mellan 7 - 8 kg. Helt grym känsla!!
Dag 3 blev ganska lugn, med en försovning som start. Fiskade samma ställe som föregående dag utan resultat. Sen bar det av till allsta nacken. Vi fiskade av öarna nedanför forsen. Det blev två blanka öringar där runt 1 kg st. Vi skymning gav vi upp och väl vid bilen konstaterade vi att det var en helt ok fisketripp och att vi göra höstfisket i Ljungan till tradition.
