Summa sidvisningar

tisdag 28 juni 2011

Torrt är underbart.....

och den största anledningen till att man flugfiskar PUNKT! Öring på 1,3 och 1 kg helt underbart!

söndag 26 juni 2011

hmmmm.....

Nu är det nära rekord på torrt........ Mina misstag finns i alla fall på film........

fredag 24 juni 2011

Det sjukaste jag sett......

........ hände mig igår i ett närliggande vatten. Har aldrig sett maken till vakfest. Och storleken var helt bisarr. Hela nacken fylldes med sälar som head and tailade i flera timmar. Först var det några enstaka rocken som svaldes. Sedan kom en nattsländekläckning igång på allvar och då blev fisken helt galen. Det var väl inte kläckningen som var spektakulär men storleken, STORLEKEN! Som sagt helt sjukt.

4 timmar försökte jag och alla askar gick jag igenom. Intresse visades när jag såg att den största av de tre jag kastade på fisk ett tokryck och började ta de diverse dagsländor som kom flytande och var då upp på en förlängd brun dagslända st.12. Men tror väl att mitt mothugg inte var det bästa. Så nästa gång jag får chans på sälöring på torrt ska jag räkna till 3 innan mothugget kommer. Andra gången så nötte jag en hjorthårspuppa och samma sak hände när fisken gick upp, jag fumlade till mothugget.

Men satan vad peppade detta var, synd att inte filmkameran var med. Var även ute med Jonas häromdan då han hade en rejäl dragning på musimitation.

måndag 20 juni 2011

Spontanitet......


...... är nog den bästa egenskap en människa kan ha. Är nog ganska spontan och oberäknelig i vissa situationer.

Varför kommer jag in på detta? Jo det var ju så att när jag häromdan inte hade ett jota för mig, så bestämde jag mig för att åka och reka lite fiskevatten. Jag styrde kosan mot Vålådalen och tog en titt på Storån och Vålån. Kunde ju ha räknat ut med arslet att jag skulle bli fiskesugen. Så när jag var i östra Vålådalen på väg till Vålån så bestämde jag mig för att köpa Länsstyrelsens årskort i renbetesfjällen. För övrigt är Vålån frukntansvärt fin och såg lite vak, men det var dagens äventyr som jag ville prata om. Började lusläsa guiden man fick med kortet och siktade in mig på några åar c:a 2 timmar från byn.



Så när jag vaknade idag och fiskesuget var sjukligt påtagligt, fanns det ingen annan utväg än att åka till Verdal och fiska lax, vilket kändes lite jobbigt, så jag for till ån jag hade spanat fram som tydligen inte kändes jobbigt av någon anledning även fast det var 6 mil längre. Tankade och köpte standardmaten ( gulasch, ärtsoppa, choklad och folköl) och så bar det av i Forden. Gick skitbra till en början men de sista 5 milen på risig grusväg i en Ford Taunus från -77 var ingen höjdare, men jag tog mig fram. Redan vid första anblicken på ån så visste jag att detta skulle vara värt det. Var egentligen inga vak med det var för fina nackar och bakvatten och för avsides för att detta inte skulle bli succé. Och vilken succé det blev. Helt fantastiskt fiske. Eftersom vaken uteblev så kändes det bra att börja med en stor muddler som fishfinder. Måste ge muddlern lite cred, har aldrig gillat den men nu börja den stiga i rang. Istället för att nöta vanlig streamer när ingenting händer så får man sjuka hugg med muddlern. Fick säkert 10 mellan 6 hg och kilot och säkert dubbelt så många i 2 - 3 hg. Och öringen gick nog på anbola för det var musklig och stark så förbannat.



Var riktigt nöjd med dagen och vädret skulle förmodligen inte bli bättre så jag for de sjukt sega 15 milen hem. Kommer definitivt åka tillbaka så fort som möjligt.

söndag 19 juni 2011

I torsdags.........

....... var jag och fiskade i den å där fiskeintresset väcktes till liv. Tog alltså en tur till mormor och morfar i stugan utanför Lit. Det var som att jag rest tillbaka i tiden när jag var en liten snorig valpjävel som fick allt serverat som om jag bodde på hotell. Det enda skillnad som jag upptäckte var att jag inte kunde ligga raklång i kökssoffan som back in the days. Ända sen jag var en liten pöjk har jag älskat att åka till stugan och fiska med morfar och bli omhändertagen av mormor.

Spelade ingen roll om det vi drog drag ute i älven eller om vi fiskade gädda från Hildur´s brygga eller metade abborre vid vägtrumman. Men absoluta favoriten var att gå med denna översnälla jätte och bäckmeta i enligt mig den finaste skogså som jag fiskat. Morfar lärde mig tekniken att fiska med mask och att läsa vatten. Och att få lära sig de grundläggande kunskaper redan som 6 - 7 åring har nog hjälp mig mer än jag tror i mitt fiske idag. Många minnen dök upp när jag fiskade. För det första så gjorde jag samma misstag nu som då, jag gick uppströms och fiskade utan en tanke på tid och rum, och när jag efter " en stund" kollade på klockan så var den halv 3 och magen kurrade. Och jag visste att jag hade hela vägen hem framför mig. Och traskande genom skogen. Slog det mig. " Fan jag är lite skraj", men kom inte ihåg att den trippande ynglingen för 15 år sedan var rädd, var säkert för ung och dum för att vara rädd för björnar, seriemördare m.m.

Fler minnen dök upp, som när jag sprang hem genom bäcksvarta skogen för tillsynsmannen kom gående längs ån eller den gång jag fick på den finaste öring man kan tänka sig, säkert en bit över kilot och guldfärgad utan dess like. Fick upp den på land och då släppte den och hånfullt hoppade i ån igen. Att så mycket styggt kan komma ur en så liten människa förbryllade säkert morfar, efter några svordomar började han skrika att jag skulle knipa käft om sheriffen var i närheten. Maskfiske var ju inte tillåtet.

Första kvällen gick jag ut själv och plockade ett gäng harrar, men de fick gå tillbaka. Dagen efter berättade jag om min fångst och det var helt obegripligt att jag släppt tillbaka maten i ån. Efter frukost gick jag och morfar tillsammans och fiskade vid bron längst ner i ån, morfar med mask och jag med fluga. Han gick lottlös och jag plockade ett par harrar igen. Såg hur han tände till och blev ordentligt fiskesugen. När jag gav upp så fortsatte morfar i terräng som han absolut inte borde röra sig i med sina knän, höft och rygg, men han kunde inte hejda sig. Vi kom hem med ett knippe harrar till mormor som sken upp. Efter harrmiddag bar det av igen och nu cyklade vi en bra bit upp till den djuphåla som jag förmodligen tog mest fisk när jag var liten. Hittade tillslut den näst intill osynliga stigen, såg att morfar var lite tveksam om det var en bra idé. Men tveksamheten varade inte länge och vi tog oss genom snårskogen till hålan. Det var tydligt att morfar blev lite biten av flugfisket för nu var det hans gamla abu flugspö som det vevades friskt med. Och tekniken satt som den skulle. Han lyckades lura en harr att ta på europa 12:an som suttit på tafsen sedan mitten på 80 - talet. Fick själv ett par stycken som följde med hem till momma.

Ska inte säga att det var bättre förr men det var jävligt bra..........

tisdag 14 juni 2011

Höll på att glömma......

.... att jag hade en kurs i söndags. Innan jag for till Norge så tog jag med 4 förvantänsfulla stockholmare. Såklart så kastade de som gudar efter en timme med mig på gräsmattan i Duved så de var redo för Gevsjönacken. Det var trevligt fiske och en tappad jättefin öring. Sedan drog ett oväder in och jag passade på att göra stekt potatis, med gevsjö öringfilé och romsås som alla var nöjda med. Efter ovädret tog vi tag i fisket igen och en öring på 9 hg landades och allt blev väldigt lyckat trots vädret.

Uppdaterings dags!!



Nu har jag inte skrivit sedan nötningen i Dammån. Och mycket har hänt sedan dess. Som sagt förra gången jag skrev så satt jag och väntade på Bruhöla och var på väg till det fantastiska lax landet Norge. Redan efter Duved och vägskälet till Verdal och Stjördal kom beslutsångesten. Velande och tvelande kom vi fram till att Orkla med bekvämt boende och lokal guide var bättre än Namsen med en laksbörs full med wobbler fångad lax och bo i bilen. Så till Orkdalen bar det av.

Vi kom fram till Jan Egil i Monset ( vackraste byn i orkdalen ) 10 min från älven. Och vilket boende vi fick, rena rama lyxen och fuktansvärt mycket bättre än att bo i bilen. En ordentlig rundtur i Orkla och vi fiskade någon timme senare. Vi började på Campingen Vormstad´s vald. Men laxen var frånvarande. Vi såg en som tappade en på andra sidan men det var allt. Men som kastande gudar gick vi bara runt och mådde som man bör på semester, vi visste inta vad som väntade.........



Dagen efter så bestämde vi oss för att byta vald till Eriksen som vi hade fått lite inside information skulle vara bra. Och mycket riktigt trivdes vi bättre. Fanns även en stuga med soffor och fotöljer som man kunde dricka starkt och snacka skit i. Allt kändes bra och Bruhöla hade en dragning på eftermiddagen.
Vi fick höra från många håll att förhållandena var bra men ingen lax hade synts till varken i älven eller i fjorden. Medans Gaula bara sprutade lax så stod laxbörsen i Orkla stilla.
Nya som vi var i älven och på laxfiske började vi fråga runt. Och nu ska ni få höra sanningen, tro på dig själv i laxfisket och dina egna teorier, för alla andra du frågar gör så. Låt dig inte teorriseras av andras teorier, man blir osäker på vad man själv tror på och fisket blir lidande.

Och så kom regnet, nu jävlar skulle det stiga lax. Men det enda som steg var vattnet och nu blev älven till o´boy och vi tog beslutet att åka hem och komma tillbaka om två dagar. Det skulle bli perfekt, flommen skulle ha lagt sig och all lax skulle inte få plats. Så det bar av hemåt för omhändertagning av fruntimmer.



Vi hade våran insideman vid älven, så det var bara att ringa ett samtal så skulle vi veta om det var värt att åka tillbaka. Det enda han ville ha i utbyte var ett halvkilo grillkrydda. Vi for hem som sagt och hade hur trevligt som helst och var riktigt taggade när vi for på söndag kväll. Björn som våran insideman hette sa att älven var kjempefin och det var bara att åka de 25 milen enkel resa. Efter Trondheim började vi få onda aningar, eftersom alla älvar innan sista tunneln till Orkanger var o´boy färgade. Och mycket riktigt, efter 25 mil så var det bara att vända igen för det var ofiskbart. Men det fick inte dra ner oss i skiten utan vi styrde kosan mot Meråker för fiske i Stjördalselva. Nu blir det riktigt kort: hann precis köpa fiskekort i Meråker, fiska i 6 - 8 timmar, älven blev ofiskbart hög och vi for hem.

Så ingen lax än, men den kommer!

måndag 6 juni 2011

Kortfattat.......

.... är vad detta inlägg kommer att bli. Första kursen jag höll i fredags för 10 peppade dataföretagare blev jäkligt lyckad. Vädret visade sin värsta sida, stark vind och lite regn. Men dom var skit duktiga ändå. De höll ut tiden ut och var nöjd med min insats. Så det känns roligt. Nu blir nästa kurs för fem huvudstadare den 12:e.

Så det var kurs i fredags och på lördag eftermiddag for jag och Jonas till Dammån, och nötte och nötte och nötte.......... och nötte. Men det var ju ingen nyhet att det är så i Dammån. Och när jag äntligen fick på något så var det en hyffsad harr. Men det var bara schysst och va där.

Nu sitter jag här och allt är klart inför Norge trippen, ska bara vänta på att Bruhöla ska plocka upp mig. Ska bli en laxfest!

Mer info kommer.........

torsdag 2 juni 2011

Blev ingen.......

....... laxpremiär detta året heller. Vi firade syrrans examen inne i stan istället, och jag ångrar ingenting för det var sjukt trevligt och det verkar inte som det tas några större mängder när man kollar på olika älvars laxbörs. Men när jag åkte tillbaka från stan i så börja jag känna det där suget, suget som börjar vid tårna och går sakta upp genom kroppen och slutar i hjärnan. Där övergår suget till en röst som säger åt mig att jag måste ut och fiska, en typ av fiskeschizofreni. Så för att behaga båda parter i hemmet så for jag och flickvännen på en rek/mystur först för att kolla var det är möjligt att få plats med de 10 personerna jag ska ha på kurs imorgon. Sedan skjutsades hon hem och jag utrustade mig för öringfiske i västjämtlands finaste nacke.

Att det var lämmelår i år var det inget snack om, men jag tror att det är älgår också för såhär mycket älg har jag inte sett under min tid i byn. Känns som jag snittar 5 - 6 st varje gång jag är ute, vilket bara är kul, men man får ta det lite lugnt med hastigheten.

I alla fall så kom jag fram och ingen bil på parkering betydde att jag skulle få fiska själv vilket var skönt. Som vanligt när jag går den korta sträcka till nacken så sjöng jag denna gång (Till Havs) för fulla muggar för att råda bot på min nyutvecklade björn nojja. Ingen björn såg jag, men tror att det hade varit en lämmel seriemördare i farten och lagt ut lämmellik var 5 steg hela vägen fram till vindskyddet för att skrämma bort schizofrensjuka flugfiskare, men jag lät mig inte skrämmas och började mitt fiske en bit ovan nacken.

Hade några små ryckningar där uppe, men det var nere vid nästa nacke innan forsen som det nöp i en hyffsad som slet sig. Men det var i storhålan som utdelningen kom, först en hyffsad till som slet sig och svordomarna började hagla. Men 3 - 4 kast efter så bärgades en prickig skönhet upp runt 40 cm och några kast till så fick jag brorsan också. Efter den sista så började klockan närma sig 4 och rösten i huvudet var borta och jag kunde med lugn i kropp och själ åka hem och sova. På vägen tillbaka var det vindstilla och några försiktiga vak kunde urskiljas.

Ska inte glömma att säga att den ena öringen var proppfull av nattsländelarver, verkligen proppfull!

Fantastisk natt!