....... var jag och fiskade i den å där fiskeintresset väcktes till liv. Tog alltså en tur till mormor och morfar i stugan utanför Lit. Det var som att jag rest tillbaka i tiden när jag var en liten snorig valpjävel som fick allt serverat som om jag bodde på hotell. Det enda skillnad som jag upptäckte var att jag inte kunde ligga raklång i kökssoffan som back in the days. Ända sen jag var en liten pöjk har jag älskat att åka till stugan och fiska med morfar och bli omhändertagen av mormor.
Spelade ingen roll om det vi drog drag ute i älven eller om vi fiskade gädda från Hildur´s brygga eller metade abborre vid vägtrumman. Men absoluta favoriten var att gå med denna översnälla jätte och bäckmeta i enligt mig den finaste skogså som jag fiskat. Morfar lärde mig tekniken att fiska med mask och att läsa vatten. Och att få lära sig de grundläggande kunskaper redan som 6 - 7 åring har nog hjälp mig mer än jag tror i mitt fiske idag. Många minnen dök upp när jag fiskade. För det första så gjorde jag samma misstag nu som då, jag gick uppströms och fiskade utan en tanke på tid och rum, och när jag efter " en stund" kollade på klockan så var den halv 3 och magen kurrade. Och jag visste att jag hade hela vägen hem framför mig. Och traskande genom skogen. Slog det mig. " Fan jag är lite skraj", men kom inte ihåg att den trippande ynglingen för 15 år sedan var rädd, var säkert för ung och dum för att vara rädd för björnar, seriemördare m.m.
Fler minnen dök upp, som när jag sprang hem genom bäcksvarta skogen för tillsynsmannen kom gående längs ån eller den gång jag fick på den finaste öring man kan tänka sig, säkert en bit över kilot och guldfärgad utan dess like. Fick upp den på land och då släppte den och hånfullt hoppade i ån igen. Att så mycket styggt kan komma ur en så liten människa förbryllade säkert morfar, efter några svordomar började han skrika att jag skulle knipa käft om sheriffen var i närheten. Maskfiske var ju inte tillåtet.
Första kvällen gick jag ut själv och plockade ett gäng harrar, men de fick gå tillbaka. Dagen efter berättade jag om min fångst och det var helt obegripligt att jag släppt tillbaka maten i ån. Efter frukost gick jag och morfar tillsammans och fiskade vid bron längst ner i ån, morfar med mask och jag med fluga. Han gick lottlös och jag plockade ett par harrar igen. Såg hur han tände till och blev ordentligt fiskesugen. När jag gav upp så fortsatte morfar i terräng som han absolut inte borde röra sig i med sina knän, höft och rygg, men han kunde inte hejda sig. Vi kom hem med ett knippe harrar till mormor som sken upp. Efter harrmiddag bar det av igen och nu cyklade vi en bra bit upp till den djuphåla som jag förmodligen tog mest fisk när jag var liten. Hittade tillslut den näst intill osynliga stigen, såg att morfar var lite tveksam om det var en bra idé. Men tveksamheten varade inte länge och vi tog oss genom snårskogen till hålan. Det var tydligt att morfar blev lite biten av flugfisket för nu var det hans gamla abu flugspö som det vevades friskt med. Och tekniken satt som den skulle. Han lyckades lura en harr att ta på europa 12:an som suttit på tafsen sedan mitten på 80 - talet. Fick själv ett par stycken som följde med hem till momma.
Ska inte säga att det var bättre förr men det var jävligt bra..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar